Låddrake / Box kite

 

Låddrake / Box kite

En box kite är en högpresterande drake, känd för att utveckla relativt hög lyftkraft; det är en typ inom familjen av cellulära drakar. Den typiska designen har fyra parallella stag. Boxen är styv med diagonalt korsade stag. Det finns typer två segel vars bredd är ungefär en fjärdedel av lådans längd. Seglet lindas runt ändarna av lådan och lämnar ändarna och mitten av draken öppna. Under flygning sitter linorna som  en strut botten, och tränsen är knuten mellan toppen och botten av detta stag. Seglens form bidrar till stabiliteten.

 

Låddraken uppfanns 1893 av Lawrence Hargrave, [1] en engelskfödd australiensare, som en del av hans försök att utveckla en bemannad flygmaskin. Hargrave kopplade ihop flera av sina lådadrakar (Hargrave-celler) och skapade tillräckligt med lyft för honom att flyga cirka 16 fot (4,9 m) upp från marken. En känd och ofta använd utveckling av denna drake är känd som Cody-draken efter dess utveckling av Samuel Franklin Cody. Denna användes även militärt för att lyfta bla. radiosändare under Andra världskriget.

 

De flesta höjdrekorden för drakflygning hålls av stora boxdrakar, med Dacron-segel, som flögs med Spectra-kabel. Men 2014 flög Robert Moore och ett team av drakexperter ett 12 kvadratmeter stort DT-delta till 16 009 fot ovanför deras startpunkt. Platsen för flygningarna var nära Cobar i västra NSW, Australien. Även om detta i första hand var en triangulär bevingad deltadrake, har den en triangulär boxcentercell för ytterligare stabilitet.

 

Draktypen användes regelmässigt på många väderstationen  tills väderballongerna tog över på 1920- och 1930-talen.

 

-------Bildtext till bilden nedan----

Hargrave (på bilden) och Swain demonstrerar Hargrave box-draken, november 1894. Seglet är spännt som en trumma, en följd av det unika spännsystemet som Hargrave skapat. En kollapsad drake, ihoprullad för transport, ligger på marken.

 

 -------------------------------------------------

Ur den Engelska Wikipediaartikeln:

Box kite

Hargrave (left) and Swain demonstrate the Hargrave box kite, November 1894. The skin is drum-tight, a consequence of the unique tensioning system devised by Hargrave. A collapsed kite, rolled up for transport, lies on the ground.

A box kite is a high performance kite, noted for developing relatively high lift; it is a type within the family of cellular kites. The typical design has four parallel struts. The box is made rigid with diagonal crossed struts. There are two sails, or ribbons, whose width is about a quarter of the length of the box. The ribbons wrap around the ends of the box, leaving the ends and middle of the kite open. In flight, one strut is the bottom, and the bridle is tied between the top and bottom of this strut. The dihedrals of the sails help stability.

The box kite was invented in 1893 by Lawrence Hargrave,[1] an English-born Australian, as part of his attempt to develop a manned flying machine. Hargrave linked several of his box kites (Hargrave cells) together, creating sufficient lift for him to fly some 16 ft (4.9 m) off the ground.[2] A winged development of this kite is known as the Cody kite following its development by Samuel Franklin Cody. Military uses also involved a kite/radio transmitter combination issued to pilots during World War II for use in liferafts.[3]

Large box kites are constructed as cellular kites. Rather than one box, there are many, each with its own set of sails.

Most of the altitude records for kite flying are held by large box kites, with Dacron sails, flown with Spectra cable. However in 2014 Robert Moore and a team of kite experts flew a 12 sq metre DT delta to 16,009 ft above their launch point. The location of the flights was near Cobar in Western NSW, Australia. While this was primarily a triangular winged delta kite, it has a triangular box centre cell for additional stability.[4][5] Future attempts on either the single kite record or multiple kite record (trained), may use Hargrave box kites or a variant. Before Dacron, Spectra, and Kevlar were available, high performance box kites used oiled silk, linen or hemp sails, and were flown with steel cable. Silk, linen and hemp were used because they could be spun finer than cotton and stretched relatively little when wet. Steel had the highest available strength for its weight. After Hargrave invented the box kite, weather stations from around the world saw the potential for his design. Blue hill observatory and the German weather station at Lindenberg[6][7] used kites routinely until weather balloons took over in the 1920s and 1930s.

Loading...

No more product to load!

No more pages to load